Vampyrbok utan vampyrer

När läser jag någonsin romantiska böcker om studenter i en amerika? Jo, det händer tydligen. Den första är The Raising av Laura Kasischke.

Huvudpersonen är så där skönt osympatisk, omgivningen diffust idyllisk, bipersonerna ungefär lika osympatiska, och Kasischke broderar ut sina kapitel med långa miljöbeskrivningar och ingående detaljer om personernas kläder, som att hon fick betalt per ord.

På den lilla skolan i den amerikanska småstaden någonstans i mellanvästern, försvinner kvinnliga studenter då och då, men eftersom skolan inte vill ha dålig publicitet, och en vet ju hur unga kvinnor är, så följs det sällan upp. I The Raising nystas historien om kvinnorna långsamt upp, med hjälp av flera personers perspektiv. Vi följer den unge mannen som egentligen bara vill slappa och röka på, den unga mamman som är lärare på skolan och inte får livspusslet att gå ihop, och den lesbiska läraren som har mycket att dölja, och mycket att förlora.

Jag förväntade mig hela tiden att det skulle dyka upp en varulv, en vampyr eller ett spöke, men något sådant ingår inte i Kasischkes berättelse, som dock berättas på precis samma sätt som de böcker vi faktiskt får vampyrerna att gotta oss i.

Det tog en bra stund innan jag kom in i handlingen, eftersom Kasischke som sagt broderar ut sig något vansinnigt. Jag tappade tråden och fick läsa om stycken, och till slut hoppade jag över de flesta beskrivningarna.

Men när jag väl kom in i handlingen så var det riktigt spännande. Karaktärerna är stereotypa, men det blir bra ändå. Sexismen flödar över sidorna på ett ”charmigt” sätt, och jag kunde nästan förlåta det.

Allt sammantaget så tänker jag nog fortsätta att läsa romantiska böcker om små skolor i USA ungefär lika ofta i framtiden, som jag gjort förut. Dvs nästan aldrig.

Kombinera ebok och ljudbok = porrigt

Det här inlägget handlar om hur porrigt det är med brittiska och om hur man kan kombinera ebok och ljudbok.

Idag när jag lekte lite med Google books, så hittade jag funktionen ”läs upp boken för mig”. När jag provat text-to-speech-funktioner tidigare har jag aldrig blivit imponerad, men väl fått mig ett skratt, så jag testade. Och… det fungerade jättebra!

Boken jag lät läsas upp var Dark wolf rising av Rhyannon Byrd. Det är en Harlequin Nocturne-roman, dvs erotisk romantik med övernaturliga inslag.  Inte kanske vad jag brukar läsa, men jag har tre orsaker:

1. Det är kul att läsa vad man vill
2. Jag lovade en tjej som jobbade på Halequin att testa deras Nocturne-böcker
3. Den var gratis på Google play books (finns även till iOS)

Boken har fått 3.83 av 5 stjärnor på Goodreads. Det är alltså medelvärdet från 880 personer, och den har 148 recensioner. Den är populär, om man säger så. Folk som gillar paranormal romantik gillar den här boken.

Vad tycker jag? Jo, jag tycker att jag känner igen boken väldigt väl från de gamla Harlequin-böcker jag läst. De har förnyats, men själva berättartraditionen är densamma. Jag vet exakt när det är dags för sexscen, och tycker inte att det är konstigt att samma dialog fortsätter i två kapitel.

Själva språket är inte direkt dåligt, men konstigt skrivet. Det är många tankstreck och punkter, som om detta hjälper mig att läsa texten bättre och inte alls blir irriterande tjugo gånger på en sida. Personligen tycker jag att läsaren ska sköta den där delen, så länge det inte kan bli missförstånd.

Dark wolf rising handlar om, håll i er nu, en tjej som letar efter sin försvunna syster och därför råkar hamna i en varulvsstad.
SPOILAR VILT:
Hon träffar en snäll varulv, men hamnar i trubbel och blir drogad med afrodisiaka, varpå den snälla varulven måste hjälpa henne till orgasm sjuttio gånger på en natt. I kid you not, detta är premisserna. Sedan kommer de givetvis att bli kära, ha sex på riktigt, få tvivel, upptäcka att hon också är typ varulv och sedan leva lyckliga i alla sina dagar. Det är inte direkt… förstklassigt.
SLUT PÅ SPOIL
Men själva sexscenerna är bra. De skäms inte för sig och jag tycker att det är befriande. Egentligen är det vad Harlequin gör, och det är vad de gör bäst – skriver om sex.

Något som är mindre befriande är de kvävande könsrollerna, klyshorna och idén att så länge man inte penetrerar kvinnan så är det inte våldtäkt. Nåväl.

Men uppläsningen då?

Uppläsningen var fantastisk! Jag hade laddat hem boken på engelska, och uppläsarrösten i mina inställningar var en kvinnlig brittiska. Ni kan själva lyssna på henne här: http://instagram.com/p/eyDgnYSyaF/

Hon låter nästan som avsedd för att läsa upp porr. Blev jag anglofil nu? Ja, nu är jag nog det. (Passande nog innan jag läser akaporr The Raising.)

Det är helt enkelt en jättebra uppläsarröst. Dessutom fungerar den här text-to-speech-funktionen så bra, att hon till och med intonerar rätt på de flesta ställen. Jag är mycket imponerad.

Hon tappar lite i konstiga meningar, vid konstiga ord och vid felaktig editering, t ex när punkter inte följs av blanksteg. Hon antar också att stora bokstäver i tripletter är förkortningar, och uttalar shh som ”S.H.H”, men det är minimala problem och jag vänjer mig så snabbt att jag knappt tänker på de här sakerna efter några sidor.

Jag vet att det finns fler där ute som haft svårt för vanliga ljudböcker. Jag har aldrig riktigt klarat av att lyssna på dem. Men den här rösten är tillräckligt neutral, men ändå läsvänlig, att jag gärna lyssnar (ok, hon är porrig och brittisk). Dessutom går det att stänga av när jag vill och istället läsa boken med ögonen. Riktigt smidigt. Jag kan också slänga ett getöga då och då på texten ifall jag vill orientera mig, eller dubbelkolla vad hon sade. Det fungerade helt exemplariskt bra medan jag stickade i soffan. Kolla länken så ser du lite tydligare hur det fungerar.

Berätta gärna om du testat boken/uppläsning själv och vad du tyckte, eller om alternativa lösningar.

Några relevanta länkar:

• Min Instagramvideo av uppläsning från ebok
• Google play books – köpa böcker
• Google play books app – läsa böcker, android
• Google play books app – läsa böcker, iOS/Iphone
• Rhyannon Byrd på Goodreads
• Dark wolf rising på Goodreads

Mat eller böcker? Du måste välja.

När zombieapokalypsen kommer är Allison Hewitt på jobbet, i en bokhandel. När mänskligheten dör är hon instängd i bokhandelns personalrum med sina kollegor och några stamkunder. Förutom bokdelen är det svårt att tänka sig ett värre öde. Jag ryser vid tanken på att behöva spendera apokalypsen med arbetskollegor istället för med zombiemördande badasses.

Allison Hewitt is trapped av Madeleine Roux är precis så vrickad som den låter. När Allison sedan ger sig ut från personalrummet för att jaga rätt på mat och seriöst överväger att istället ta med sig böcker tillbaka, då blir man ganska förtjust.

Allison Hewitt is trapped av Madeleine Roux

Men Roux envisas med att skriva boken som en blogg. För all del bygger boken på den blogg Roux publicerade med Allisons hela historia (http://helptheyarecoming.wordpress.com), men i bokform är jag osäker på hur mycket upplägget bidrar. Visst, det är roligt ibland att läsa kommentarerna från andra överlevare, men det är inte något som boken inte överlevt utan.

Allison är en skön brud, kickass, smart och självständig. Man gillar henne och många av oss vill nog gärna vara henne (Fast det är bokoholisten som är henne). Hennes polare har sina för- och nackdelar, men ingen annan blir riktigt så verklig som Allison och det är synd.

Först förstod jag inte grejen riktigt. Det var rätt tråkigt att läsa om Allisons vardag i personalrummet (duh). Sedan började hon leta böcker. Då blev det roligt. Sedan drog de iväg på jakt efter bättre högkvarter och sedan rasade historien ihop ganska fort. Det är helt enkelt inte jättebra, tyvärr.

Särskilt inte jättebra är de ständiga kasten och de ganska kvävande beskrivningarna av Allisons förälskelse i en viss Riktig Man. Jag gillar det inte alls. Men så gillar jag inte heller alls den mesta chick-liten där ute, och det här är zombiechick-lit, kanske den första av sitt slag.

Det finns några referenser till olika böcker i texten. Jag skulle gärna läsa fler zombieböcker om bokälskare som dödar med lexikon och längtar efter ny läsning under långa vaknätter, som refererar till böcker i tid och otid och som skulle slakta sig igenom en hord av zombier hellre än tända eld på biblioteket. Men det är faktiskt inte den här boken som är den boken. Tyvärr är det inte det, hur gärna jag än trodde och förväntade mig det. Den boken är fortfarande inte skriven och har du minsta talang och intresse för zombier, så bör du börja fundera på den NU. För du kommer säkert göra ett bättre jobb än Roux, är jag rädd.

Det här är ganska underhållande. Ibland vämjeligt dåligt. Det är en första bok och kanske borde tvån vara bättre (den finns redan), men enligt Swedish zombie är det tyvärr inte riktigt så.

Lite beskviken, men rätt underhållen går jag alltså vidare mot nya virusar.

Chick-lit som fan, fast för mig

Tror ni att jag läser chick-lit? Vad tror ni om Feuerzeug egentligen? Kanske har ni läst till höger i kolumnen, där det uttryckligen står att det händer. Kanske har ni istället bestämt er för att Arga Tanten minsann inte sysslar med sånt. Eller att det är för lite ond bråd död och zombier i chick-lit för att mätta den här blodtörstiga läsaren.

Ja, här är beviset. Härmed recenseras Finger lickin’ fifteen och Sizzling sixteen av Janet Evanovich, så chick-lit som det blir utan att jag dör.

Stephanie Plum, vår hjältinna och huvudperson, bor i Trenton New Jersey och jobbar som prisjägare. Hon jagar rätt på folk som betalat borgen, men inte dykt upp i rätten i tid. Det är inte helt ofarligt, och Stephanie är inte särskilt bra på det, men på något sätt betalar det hyran.

Janet Evanovich

Stephanie har två män i sitt liv, om man inte räknar hamstern Rex. En heter Joe Morelli, polis, italienare, snäll och snygg. Han är mer huslig än man kan tro, har lagt sina vilda ungdomsår bakom sig och har numera slagit sig till ro i sin fasters gamla hus med sin hund och vill gärna att Stephanie gjorde något lite mer permanent av att bo där.

Men Stephanie vill inte binda sig. Hon har lite commitment issues. Särskilt beror hennes issues på att hon är väldigt kåt på Ranger, stans bästa prisjägare, som numera jobbar med sitt säkerhetsföretag, kör omkring i svarta bilar, klär sig i svart och är allmänt het och sugen på att få av Stephanie kläderna. Han är dock inte alls intresserad av att binda sig.

Janet Evanovich läsare kan delas in i två delar: De som vill att Stephanie ska få Morelli och de som vill att hon ska ha Ranger. Och kanske de som tycker att hon förtjänar båda två.

Förutom det sista alternativet, som vore helt okej bara alla inblandade håller med om det, så tycker jag personligen att hon borde hänga med Ranger. Han verkar ju helt klart vara mer i hennes linje.

Det känns inte som någon mening att recensera nummer femton och nummer sexton separat. Ärligt talat är handlingen i varje bok ganska lik den föregående, iaf sedan ungefär nummer sju. Det är liksom som det är och det förblir så.

Stephanie jagar skurkar, får sina bilar exploderade och får en ny av Ranger. Hon slits mellan sina två män, bråkar med Morelli, äter mat hos mamma och åker runt och cruisar med sin bästa kompis Lula (stor kvinna i små spandexkläder, som älskar dough-nuts och brukade gå på gatan och sälja sig).

Det här är jävligt bra chick-lit, helt enkelt. Det är lättläst, humoristiskt, underhållande, spännande, hög igenkänningsfaktor (bok efter bok vill säga, inte så mycket vad gäller innehållet i sig), bekvämt och allt det där andra som är orsaken till att man inte läser Riktig Litteratur jämt.

Tummen upp för Janet Evanovich. Må fler falla för hennes briljans.

Det här är inte puckat. Det är inte sexistiskt. Det är inte irriterande. Det är inte äckligt. Det är inte drygt.

Det är BRA chick-lit, för fan. Läs!