Etikettarkiv: uppdatering

Books Of Doom

Jag har till slut kommit fram till att bloggen är odöd, dvs död, men inte riktigt helt död.

Jag har därför beslutat att starta en instagrambokblogg, och den skall heta Books Of Doom.

Där fortsätter jag dela med mig av spoilerfria recensioner från hjärtat. Så in och följ!

snip_20160908205841

Annonser

Veckans läsning 16, v50-1

Det var skönt med jul och en hel del avkoppling från allt vad måsten heter. Just nu måste jag få ordning på dygnet och pepp för jobbet. Ja, jag har varit halvledig lite extra. Det behövdes, men det blir ju aldrig nog.

Under den här julen och nyåret har jag läst Dexter is delicious av Jeff Lindsay. Jag har även hittat ett par riktigt fina citat. Den var tyvärr en mellanbok i serien. Det fanns inget speciellt med den, ingen riktig känsla, inga särskilda minnen förutom citaten. Mest blev Dexter is delicious bara en transportsträcka. Hoppas jag. Det förutsätter ju att det finns något bra att transporteras till, dvs nästa bok.

Jag har även läst Baby Jane av Sofi Oksanen. Den var både bra och gjorde mig förbannad. Kanske har jag tänkt på den mer än jag trodde efteråt, men samtidigt berördes jag inte alls på det sätt jag trodde och tror är meningen. Mer om det i recensionen.

Jag har köpt zombieböcker. Jag har köpt alternativhistoria.

Jag har skrattat åt ett par galna googlingar.

Jag har ondgjort mig  över det nödvändigt onda med tips, samtidigt som jag uppmärksammade ett bra blogginlägg.

Sedan har jag också börjat läsa Neverwhere av Neil Gaiman. Jag har även läst klart Neverwhere. Den hamnar i Listan över Riktigt Bra Böcker direkt. Den är makalös, fantastisk och underbar underbar underb-. Nej, jag ska inte säga sånt. Jag hypar sönder den för dig och alla andra. Den är medelmåttig! Så… Läs den nu.


Plague of the Recht

Man ska inte tala illa om de döda. Men just nu måste jag klaga lite på ZA Recht. Förvisso så har jag hamnat i en virkperiod och virkar mycket mycket mer än jag läser, men det händer ändå att jag tar några sidor zombieaction. Tyvärr är den inte alls särskilt bra.

Plague of the dead av ZA Recht är helt rätt bok för mig på pappret, men det är inte inbundet papper som avses. Det är zombier, blod, virus, militärer… och ingenting.

Om det var trettiofem grader varmt och jag behövde en bok att läsa på stranden lite smålullig av fruktdrinkar och mosig i huvudet av solen, då vore Plague of the dead underbar. Men när jag är så här briljant och skarp som jag är på hösten, då fungerar det bara inte. Det här är en actionspäckad splatterbok. Väldigt underhållande om man inte vill eller kan tänka rationellt.

Jag köper inte handlingen. Jag köper inte hur boken för oss från A till B. Ni känner mig väl lite åtminstone? Det har ingenting med zombierna att göra. Verkligen inte. Jag köper zombier, jag köper tidsresor, jag köper vad som helst. Bara författaren kan sälja in det på ett trovärdigt sätt. Bara orsak och samband fortfarande finns där.

I Plague of the dead är det tyvärr inte så där jätteväl ställt med orsakssambanden. Man förs framåt i god marschfart, men man granskar ingenting särskilt noga. Man hoppar över detaljer och förklarar inte mer än det absolut nödvändigaste.

Nu har jag fortfarande inte läst klart boken. Och jag kommer faktiskt att läsa klart den. Som actionsplatter är det inget fel på boken. Jag vill koppla bort hjärnan och läsa ut den. Det här är ingen totalsågning. Men! Det är helt enkelt inte en Bra Bok. Tyvärr inte. Det är ingen World War Z (Max Brooks) och jag förväntade mig faktiskt någonting lika fantastiskt som den – en bra bok och zombier i samma band.


Veckans läsning 8, v39

I veckan har jag läst ut Faithful Place, Tana French tredje och senaste deckare. Den var nästan lika bra som the Likeness, nummer två, men bara nästan.

Jag har även köpt böcker på English Bookshop i Uppsala och börjat läsa Plague of the dead av ZA Recht.

Veckans inlägg:


Veckans läsning 7, v38

Den här veckan har varit Tana French-veckan. Jag har läst the Likeness och älskat den. Jag har  recenserat, men också smyguppdaterat. Och smyguppdaterat.

Jag har varit avundsjuk på allt bokmässefolk, trots att jag själv gick på Pole Art 2010 istället och på workshopar så att jag nu är helt ledbruten och slut när jag skriver.

Jag har dessutom fått paket.

Nu har jag fortsatt med mer Tana French; Faithful Place, som verkar ganska annorlunda från the Likeness, men ändå ännu så länge väldigt bra. Jag väntar dock fortfarande på en skjuts i handlingen. Jag tror den kommer snart.

Nu ska jag återgå till att vara en trasig människa i soffan. En sån där som ojjar sig varje gång jag rör mig.


Direkt vidare till mer Tana French

Jag har nu läst ut the Likeness av Tana French. Den var helt underbar, fantastisk, spektakulär. Så här i efterhand känns Till skogs nästan dålig eftersom the Likeness var ännu bättre.

Men nog om det. Recension kommer snart.

Nu har jag dock bestämt att genast läsa Faithful Place. Jag brukar normalt sett varva böcker och försöka byta genre lite hela tiden, men jag kan inte låta bli den här gången. Jag är så kär i French språk, i stämningen, i karaktärerna, i händelsernas sätt att veckla ut sig som origami och mjukt lägga sig tillrätta medan man läser.
Alltså skiter jag i mina principer, i mina vanor och i alla andra böcker som väntar hemma. Nu ska jag ha mer French! Och hör sen.

Tidigare nämnt om Tana French:


Åååh. Ja, just ja…

Det var ju så här det var att läsa Tana French. Underbart.
Jag har börjat på The likeness, kommit hundra sidor och jag är redan så där härligt nöjd och kär som man bara blir av en Bra Bok.

Jag vet att en del hade lite svårt för hennes språk i Till skogs. Men jag älskar det. Det lite dimmiga, det lite poetiska, det lite så där drömmande.

Tidigare nämnt om Tana French:


Veckans läsning 6, v37

Vilken vecka! Jag har läst ut och recenserat Dhalgren av Samuel R Delany. Jag har bläddrat i antikvariatsfyndet Den amerikanska natten av Jim Morrison. Jag har även läst Vårlik av Mons Kallentoft och recenserat. På något sätt lyckades jag både älska och ogilla den.

Jag har surfat runt mycket på andra bokbloggar och läst mycket. På så sätt har jag lyckats gå med i Bokstävlarnas nya bokcirkel: A perfect circle. Jag har dessutom fått en vacker award! Jag har träffat Boktipset – ni na ni na ni nanna… och fått De Välvilliga. Otroligt snällt och en riktig rejäl tegelsten. Nej, det räcker inte. En bumling! Strax därpå har jag även blivit lovad Justin Cronins the Passage av Tekoppens tankar, en bok som stått på min att läsa-lista sedan Bokstävlarna recenserade den. Den är på väg med posten nu och   jag   kan   inte   vänta.

Jag har även firat bloggens 666:e besökare, vem det nu var. Jag har skrivit om böcker som ska bli film, vänliga bokgivarsjälar och om bokbytarhyllan på jobbet.

Jag har också fått ändan ur och läst Vonnegut, Slaughterhouse-five, och recenserat den. Börjar mer och mer fundera på den där tatueringen. Jag har även köpt en massa böcker. Jag älskar att ha nya böcker hemma och fylla på läslistan, faktiskt. Allt för lång vill jag inte att den ska vara, men det är härligt att tänka på alla bra böcker jag har att läsa när jag vill.

Slutligen har jag även funderat lite på om jag skriver för långt.

Allt som allt så har jag i veckan fascinerats mest av bokbloggarnas underbara värld. Av hur härligt alla tar emot mig, en ny filur. Och av hur otroligt roligt det är att bokblogga och -nörda. Nu får jag äntligen fota mina böcker utan att skämmas (jättemycket). So it goes…

Veckosammanfattning: Ni är underbara, boknördar chères.

Nu ska jag läsa the Likeness av Tana French.


Vonnegut och tatueringar

Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut

Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut

Nästa bok efter Vårlik av Mons Kallentoft är utsedd. Det blir Slaughterhouse-five av Kurt Vonnegut. Faktum är att jag aldrig läst Vonnegut tidigare, vilket verkar betyda att jag missat en viss, bland bokälskande och mer tungsinta tonåringar, viktig period i mitt liv. Så jag får ta igen den lite nu, genom att läsa denna tunna lilla vackra bok.

Slaughterhouse-five handlar om andra världskriget, om en soldat som inte gillar krig och som tillfångatas av tyskarna. De hålls fångna i ett gammalt slakthus och där slutar jag läsa beskrivningen om boken.

Något fick mig intresserad så här sent omsider. Det var Contrariwise So it goes-samling. Frasen ”So it goes” upprepas många gånger i Slaughterhouse-five. Det har så klart tatueringssugna boknördar fastnat för. På Contrariwise finns litterära tatueringar samlade, bland annat 116 So it goes, lika många som i boken. Jag kan sitta länge och bläddra bland contrariwisetatueringarna, gissa ursprunget och fundera på vad jag själv kanske vill ha. Men jag har faktiskt inte hittat något så fantastiskt citat i en bok att jag vill tatuera det. Kanske från Dhalgren… hmm…


Veckans läsning 5, v36

Ännu en vecka har gått. Full fart framåt.

Dhalgren är nästan slut, en bitterljuv känsla. Jag är nu på sida 713 av 800; 87 sidor kvar. Bara upplösningen som återstår. Ni har fått ett par utdrag (här och här). En recension kommer snart. Nästa bok blir Vårlik av Mons Kallentoft.

I veckan gjorde jag några antikvariatsfynd. Ni kan därför även se fram emot några smakprov från Den amerikanska natten av Jim Morrison.


Veckans läsning 4, v35

Vart tog veckan vägen?!

Jag vet inte. Den sprang till skogs och visade sig aldrig mer.

Det har varit dåligt även med uppdateringar. Det finns förstås ingen bra ursäkt för det. Under tiden har jag dock fått svar på tal vad gäller spoilande, men det stärkte bara min åsikt. Så klart! ”Jag trodde att du läst den,” är inte en ursäkt för att avslöja att huvudpersonen dör i slutet. Verkligen inte. Aldrig någonsin! (Se framför er nu hur jag står på barrikaderna och viftar med en sliten flagga.)

Jag är på sidan 545 av 800 i Dhalgren av Samuel R Delany. Det betyder att jag bara läst 168 sidor sedan den 31 augusti. Skandal! Flogga mig någon!

Men, men. Jag antar att det är Livet som är ivägen som vanligt.

Dhalgren är fortfarande väldigt väldigt bra, men nu börjar den bli lite lång mitt i allt det bra. Det måste hända mer. Jag är en otålig läsare. Kanske läser jag så långsamt för att det inte händer mer. Kanske är det för lätt att lägga ifrån sig boken och göra något annat (om än vettigt) när det liksom händer samma sak och inte mer.

Jag börjar faktiskt längta efter att Dhalgren ska vara slut så att jag kan läsa kortare, snabbare böcker. De kommer nog inte vara lika bra, men jag är otålig nog nu att tumma på kvalitet för att det i alla fall ska fläkta lite.

Frustrerad? Jajjemän. Snälla hav tålamod.



Veckans läsning 3, v34

Den här veckan har läsningen gått riktigt bra, och ganska dåligt, till och från. Förra helgen läste jag ut the Strain av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan, som recenseras här. I veckan köpte jag och läste en seriebok, som avkoppling från Dhalgren en stund, Age of desire av Clive Barker, anpassad av Craig Russel och illustrerad av Tim Bradstreet, som också recenserades.

Men framför allt så läste jag Dhalgren av Samuel R Delany. Recension finns separat från det här inlägget.

Hos Vixxtoria på Om böcker som jag hunnit läsa sade förresten Petter så här om Delany:

Om du hittat till Delany genom ”Hogg” så är det trevligt. Det finns en koppling mellan just ”Dhalgren” och ”Hogg” då de skrevs samtidigt.

Men ”Hogg” var inget förbjudet verk som var otryckbart i decennier. Delany skickade det till ett par förläggare som inte ville ge ut boken. Trettio år senare, när Delany var en mer etablerad författare, så gavs romanen ut. Inget tyder på att Delany ägnat någon större tid åt att få ut boken.

Vertigos marknadsföring av boken uppförstorar det skandalösa med den. Och ger, då det är första Delany:n på svenska på årtionden, en felaktig bild av hans mycket rika författarskap.

”Tales of Neverÿon” och de andra ”Neveryona”-böckerna är betydligt märkligare än ”Hogg”.

Så där fick jag både lite tips på mer Delany och bekräftelse på den koppling jag upplevt mellan Dhalgren och Hogg.

Dhalgren är verkligen veckans höjdpunkt, men andra fina saker är alla bra bokbloggar jag hittat, som jag nu länkar till i mittenkolumnen, längst ner, men även listar längst ner i det här inlägget. Jag har även slagit tittarrekord ett par gånger, men det är väl inte så konstigt när bloggen är så ny. Jag är i alla fall otroligt glad att några vill läsa mina åsikter om böcker, och nästan ännu gladare när någon till och med vill kommentera.

Har ni kritik så är den alltid välkommen, bra som dålig. Eller positiv som negativ ska vi kanske säga. Dålig kritik, vad är det? Jag tänker genast på infantila trollspam. Intelligenta åsikter är det bästa vi har. Sprid dem. =)

Helgen skulle ägnas åt läsning, men det blev mest olika sorters hemarbete och slapphet. Det kan behövas det också.

För den som inte riktigt hittat till länklistan så klipper jag in den här: