12 oktober 2012

Swecon 2012 – En ganska grafisk kongressrapport

Av Feuerzeug

Den 5-7 oktober var det Swecon i Uppsala. Denna con (kort för kongress) var alltså årets stora svenska con, och hette kanske egentligen Kontrast.

På kongress umgås man med andra nördar, lyssnar på roliga paneler, dricker öl och samlar på sig bokhögar. Man kan oftast även snika till sig signeringar av diverse författarfolk som stryker omkring där.

Förra året skrev jag om Eurocon, som var min första kongress. Redan i år kände jag mig nästan lite som en gammal räv, även om en del besökare var väldigt mycket rävigare än jag.

För de av er som inte uppskattar långrandiga rapporter, har jag gjort en seriestripp som väl beskriver min kongressupplevelse. (Klicka på den för att se bilden i stort format.) Givetvis är det ingen fullkomlig beskrivning av Swecon. Det kommer min rapport inte att vara i någon aspekt. Men den kommer verkligen att ge er den närmaste känslan möjlig av upplevelsen, om ni inte var där. Dvs knappt nära alls, så se till att gå på nästa Swecon istället! (Som egentligen heter Fantastika)

Klicka för att se närmare!

Klicka för att se närmare!

Så över till den mer långrandiga delen, som ändå kommer att bestå mestadels av inklippta tweetar. En stor del av min Sweconupplevelse var faktiskt beroende av Twitter. Under hashtaggen #swecon kunde man med lätthet kommentera föredrag utan att störa lyssnarna och informera den vetgiriga allmänhet som inte var på plats om vad som hände. Man kunde även halvt hänga med i programpunkter man inte hann gå på. Så till er som funderar på att delta i kongress framöver, rekommenderar jag att skaffa ett twitterkonto. Det är, om inte annat, ett bra ställe att babbla om böcker när man inte bloggar om dem.

Redan veckan innan Swecon var förväntningarna uppskruvade till max! (Nu börjar twitterbonanzan.)

Det förekom även en del kongressplanering:

Ja, det är grundläggande att inte packa med sig några böcker till en kongress, eftersom man ändå kommer att skaffa sig tjugo nya på plats. De enda böckerna man får ta med är sådana man tänkte få signerade. Någonting man däremot ska ta med är Resorb (vätskeersättning). Om inte pga alkoholintag, så pga allmän utmattning och faktisk vätskebrist.

Den där Lindorm är förresten densamma som Nene Ormes, så följ henne! Och den där @feeejay är ingen annan än Boktimmen! Följ dem båda, vetja.

Apropå mängden böcker, så följde jag nästan mitt eget råd:

Det där #fml betyder ”fuck my life” och skrivs när man tycker synd om sig själv.

Fredag

Så var det äntligen dags. Jag fick lämna mitt själadödande arbete och ta mig till själagödande Swecon.

Och sedan var det liksom igång:

Det där ftw betyder ”for the win” och skrivs när man är nöjd med sig själv och annat.

Lägg gärna märke till att första tweeten där skrevs kl 10:33 (i någon tidszon. Egentligen var det kl 14:33) och den andra kl 12:59. Så fort går det alltså att kongressifieras!

Efter bokbloggaröl uppstyrd av Boktimmen och en del springande runt på kongressen åt vi på fredagskvällen bokbloggarmiddag på Buddy’s.

Och sedan köpte jag lite fler böcker. Du kan ju se i seriestrippen ovan hur många det slutligen blev. Nästan. Köpte lite fler sedan också. Hrrm.

En av kvällens höjdpunkter var en panel om förnyelse i fantasy. För egen del var jag ganska säker på vad som vore fint att ändra på.

Och det var fler som tänkte ungefär samma tankar.  T ex In another library (@annabarkpersson). Den som tyvärr fick ta största smällen, var Joe Abercrombie, som skriver fantastiskt bra och roliga böcker i genren barbarporr (som vi hittade på under kongressen). Abercrombie är både duktig och rolig och smart, men han fick ganska snabbt omvärdera sin åsikt om att han skrev starka kvinnor etc. Det gör han iofs, fast bara som undantag, och gärna lite offeraktiga kvinnor till skillnad från sina mer nyanserade manliga figurer.

Ungefär så var det.

Ungefär så var det.

Abercrombie bidrog ändå med några av kongressens bästa oneliners:

Fast han lyckades inte riktigt nå sitt mål.

Jag var inte den enda som var lite imponerad. Bokstävlarna var också på plats.

Man kan nästan undra om Abercrombie över huvud taget försökte göra oss besvikna, som han smörade på ibland. Här citerad av Skuggornas bibliotek:

Det här med sexism och fantasy var, så att säga, ett tema för kongressen från bokbloggarhåll.

Alvarfonden, där man kunde samla på sig böcker för billiga pengar, var mycket uppskattad i allmänhet på kongressen, men jag kände att jag ändå kunde bidra genom att tipsa om de bästa fynden bland högarna.

Jag tror att jag lyckades prångla på dem på någon senare, men jag minns inte riktigt vem. De rekommenderas iaf. Förutom pälsiga hjortmänniskor och sälförvandlingar, så är det en ganska ovanlig fantasyhistoria om en kärlekstriangel på riktigt. Ni vet tre personer som älskar varandra, och så vidare.

Lördag

Kongressens andra dag började ungefär som förväntat, förutom att jag råkade presentera min käre man, dito medföljande maskot på kongressen, som mitt one-night-stand när vi skulle logga in till hotellfrukosten. Det var verkligen inte meningen, utan måste ursäktas som ett rent kongressymptom.

Det var också nu under lördagen som genren barbarporr myntades och Abercrombie blev en ovillig(?) och ovetande(?) grundare av densamma. Fördelen med att grunda en genre är iofs att man blir kung direkt, så jag är säker på att han skulle gilla idén om någon berättade det för honom.

Under lördagen hölls dessutom ett föredrag av Bellis (känd kongressmedlem) och In another library-Anna om metal och fantastik. Föredraget övertygade oss övertygande om att dessa två är tätt sammanlänkade, vilket märks i alla möjliga metaltexter och på omslagen. Jag saknade omnämnande av Amon amarth, men det fixade publiken. Ni ser lite närmare bilder på föredraget i seriestrippen ovan.

Senare under lördagen visade Engelsforsgänget upp sin nya serie, Berättelser från Engelsfors (hashtagg #bfengelsfors på Twitter och Instagram). De betedde sig verkligen som medlemmar ur en härlig romcom eller sitcom, och var hur roliga och trevliga som helst. Såklart.

Instagram var förresten nästan lika roligt som kongresstillbehör som Twitter var.

Sara Bergmark Elfgren the original Engelsforsis bjöd också på en del oförglömliga citat.

När det var dags för publikens frågor blev det plötsligt blodigt allvar av denna sitcom, då någon ställde frågan om vilken superkraft var och en i Engelsforsgänget skulle ha. Och vem som skulle vinna ett battle. Föredraget urartade närapå, men allting slutade väl.

Ett annat populärt föredrag på lördagen var det om varför vi tycker om när jorden går under. Jag hade min egen teori.

Gillar du tv-spel förresten, så testa Tokyo Jungle. Det utspelar sig efter apokalypsen, då djuren har tagit över. Du spelar djuret i flera generationer. Överlev!

Jerry Määtä, som höll i föredraget, var väldigt duktig och klok, om än lite cynisk. Jag tror kanske att det är därför vi gillar postapokalyps, för att vi är väldigt cyniska.

Ett av de enda problemen under kongressen var att det var väldigt dålig luft i konferenslokalerna. Därav många kommentarer under helgen, som: ”Överlevde just en mindre seminarieapokalyps på apokalyopseminariet. Dog nästan, medelst kvävning.”

Från apokalyps till steampunk. Det är kanske inte riktigt min kopp ångande te, men det gjorde ingenting när Nene Ormes satt i panelen:

Nene Ormes har jag förresten läst som ebok, och även hennes senaste bok har jag som ebok. Men det hindrar näppeligen möjligheten att få den signerad.

Signerad ebok

Signerad ebok

Kongresser i allmänhet dras nog med en hel del fördomar från Annat Folk, dvs de som inte varit där. När man väl kommer dit ser man att vissa fördomar stämmer, och andra inte. Men en sak är sann. Det är väldigt mycket olika sortes människor på en kongress. Och det gillar vi.

Den här Karl är förresten en del av Drömmarnas berg.

Söndag

På söndagen satt jag själv med i en panel och science fiction och vetenskap, men jag tänkte inte diskutera den särskilt här. Jag var grusig och allergisk av hotelluften/sängen (”Empiriska data visar att alla nördarna är allergiska mot hotellets dun, vilket tillsammans med dålig luft påverkar våra hjärnor.”). Jag var trött och jag var ändå ganska nöjd efteråt. Ovan att inte få diskutera djupare än någon kommentar, men nöjd att jag inte sade något allt för dumt. Det var roligt.

Söndagens bästa citat var som vanligt Abercrombies. Det här var ett par av favoriterna:

Under sin hedersgästintervju frågades Abercrombie om sina kommande projekt. Han skämtade mycket, men jag fick ändå ett intryck av att han funderar på zombiebok (!). Förväntar mig nu zombier.

Söndagen slutade för min del med någon slags högtravande diskussion om miljöer och landskap i fantasy, som mest handlade om kartor (dvärgkartor har öst uppåt) och om olika detaljer som panelen hakade upp sig på. Det var ganska underhållande, men inte så informativt.

Efter stängningsceremonin hade all luft gått ur både mig och hotellet och medan andra drog vidare till sk Dead dog-party (man dricker öl och är trött), så gick jag upp till hotellrummet och läste en bok, tittade på tv och åt godis. Förmodligen ett klokt val.

Där satt jag och myste över den excellenta boken jag läste, Graceling av Krisitin Cashore, och över en underbar helg.

Tack alla ni som jag träffade, och kommittén och alla besökare och panelister och kringstrykande författare!

Har jag glömt att nämna någon, så ber jag om ursäkt. Skriv gärna namn och länk i kommentarerna. Själv är jag nästan lika slut av att skriva den här rapporten, som av själva kongressen. Ändå kan jag knappt vänta till nästa, vilken det nu blir, den nyfödda Malcon (Malmö) eller Fantastika (Stockholm).

Som slutkläm vill jag bara lämna er med en viktig sanning som uppdagades under kongressen:

Och om Elisabeth Östnäs säger det, då måste det vara sant. Jag ÄR snäll. =)

Detta inlägg postades fredag, 12 oktober, 2012 kl 11:29 och märkta med , , , , , , , , , , , , , , och postat i Uppdatering. Du kan följa alla svar till detta inlägg via RSS 2.0 flödet.

17 responses to “Swecon 2012 – En ganska grafisk kongressrapport”

Lämna en kommentar