Vredens tid, en bra början som måste bli bättre

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Det passade utmärkt med hårdkokt deckare efter fantasy och mystik. Det var alltså dags för Vredens tid av Stefan Tegenfalk.

Efter en ganska skakig början där det känns som att Tegenfalk inte riktigt vet hur han ska presentera karaktärerna, handlingen och sin stil på rätt sätt och på samma gång var jag sedan helt fast. Jag började glömma mina betänkligheter och kände det där rycket från boken man alltid längtar efter: ”Läs mer… läs mer…”

Jag började förlåta de språkliga knaggligheterna. Jag började förlåta de klichéartade karaktärerna: den gamla, sura polisen, det unga kvinnliga stjärnskottet. Varför? Jo, för att jag blev helt begeistrad i de synnerligen hårresande morden och i det fantastiska scenariot som utgjorde bakgrunden. Det spelade på många av mina strängar. Det var medicin, neurologi, ond bråd hämnd och jag älskar det. Särskilt älskade jag det nu eftersom det för en gångs skull var en svensk författare. De är allt för få.

Men sedan då?

Sedan började jag åter lägga märke till språkets knaggel och  till de allt för enkelspåriga karaktärerna. Förutom själva kärnan, med det förunderliga nya sättet att mörda, var det bara gammal skåpmat som rapades upp. Dessutom hamnade handlingen i något slags limbo mitt i boken, där den förvandlades till föreläsning. Allt skulle vi få veta om en viss organisation. Handlingen förflyttades från poliserna och morden till en ganska perifer och tråkig härva jag gärna kunde levt utan. Avskyr sådana antiklimax. Boken tappade fart, jag började snegla ut ur pärmen och funderade på om den någonsin skulle återkomma till den fina starten igen.

Faktum är att efter de första sanslösa morden blir resten mest politik istället för ond bråd död. Man uppehåller sig inte i närheten lika mycket vid det makabra som jag tycker är befogat i den här boken. MER BLOD. MER MORD. Tack.

Ett helt zoo var med och deltog i liknelser. Jag räknade några och hittade en noshörning, en mullvad, en elefant, myror, höns och andra kreatur. De hade dessutom sällskap av en hel hög andra färgstarka liknelser. Jag började storkna redan efter en fjärdedel av boken.

Detaljer, detaljer. Det var strösslat med tusen detaljer till höger och vänster. Måste jag verkligen veta allt det här? Kan inte min hjärna få arbeta själv ibland? Jag lyckades ju trots allt tänka ut kopplingen mellan morden sisådär tre mil före utredarna.

Ett exempel på störande detalj: ”Han plockade fram en nystruken skjorta ur garderoben…” Jaså? Hur är det viktigt? Och hur är den nystruken när den hängt i garderoben? Vavava? Detaljmissbrukare. Ett exempel till: ”Är ni Walter Gröhn?” Vem säger ni? Överklassen?

Funderade även på hänvisningen till ”under normala förhållanden” på s 20. Det sägs nämligen ingenting om vad som var så onormalt med den här dagen.

Jag reagerade dessutom på vissa konstiga fakta. T ex står det på s 54 att pressen var stor på juryn i ett visst mål, men jury används bara i tryckfrihetsmål enligt wikipedia. Det här var något annat. Faktakoll någon? Visst, vi har författarens frihet med sånt.

Andra tokiga detaljer är att ilskan växte i takt med att någon inte hörde av sig. Med vilken takt hör man inte av sig? Dessutom spillde man ut kryddflaskor. Jag har mina kryddor i burkar, men det kanske är ovanligt.

På sidan 83 råkar vi istället ut för en tidsanomali. Mannen som just klev in på sitt tjänsterum står plötligt predvid paret som pratar.

Men, varför stanna här? Jag har mer kritik. Texten var överlastad med dialog, men det får man kanske vänta sig av en deckare. Det var ibland svårt att skilja olika perspektiv eftersom allt lästes upp med samma röst, en ganska skränig och stockholmsk röst som växlade mellan känslan av polisjargong och ålderdomlig förortsslang. Till exempel är det gamla sura Walter och inte unga flärdfulla Jonna som lägger märke till att en rokokomöbel inte rimmar väl med husets utvändiga funkisstil. Ehum. Jonna äter förresten lättyoghurt med osockrad müsli, bara så ni vet.

Det enda avvikande, eller kanske fullkomligt enkelspåriga var den stackars finnen, som så klart fick agera fördomsprofil och säga ”sära” istället för skära, ”int” och ”satanas perkele”.

När vi ändå är inne på fördomsprofiler så luktade det unket av den uppmärksamhet som lades på hur kvinnor raggar och raggas på och på hur en kvinna kan vara både bärare av fitta och tuff på samma gång. Ofattbart, eller hur? Nja. Lägg ner Salanderkomplexet och kom ut. Det är 2010 nu (2011).

Så jag hatade Vredens tid? Nix. Den var på något jävla vänster bra ändå. Jag vet inte hur! Men jag fastnade verkligen. Det går inte att förneka.

Kanske är det för att jag vet att det är en debut och att författaren nu kan börja skära och dissekera sin stil, behålla det bra och kasta ut resten. Mitt förslag är att han kastar ut 90% av sina kladdiga liknelser, men sparar de bästa, funderar över vem som tänker vad och hur man kan göra bättre skillnad mellan karaktärerna, kastar ut ett gäng onödiga karaktärer och bihistorier samt att han tar en titt på hur han presenterar kvinnor. Vi är nämligen kvinnor en del av oss som läser och ville jag skämmas över det faktumet så skulle jag läsa billig chicklit.

Tack. Jag ser faktiskt fram emot nästa bok, för då hoppas jag att vi har ordning på det här. Jag litar på dig, Stefan.


12 responses to “Vredens tid, en bra början som måste bli bättre

  • Creutz

    Brrr… metaforer… brr…

  • Boklusen

    Intressant att läsa din recension! Just det här med övertydligheten tänkte jag också på. Det var inte mycket att läsa mellan raderna.

  • Feuerzeug

    Creutz, jajjemänsan. Överlastat med liknelser av varierande färgstyrka. Hrrr…

    Boklusen, alldeles för mycket sådant ja. Jag vill helst inte fördummas av författaren och få allt gratis.

  • Liselotte

    Har nu läst boken och funderar på hur jag ska skriva recensionen. Det är svårt att inte vara för sträng och petig nämligen. Instämmer i din uppfattning om boken om metaforer, karaktärsskildringen, kvinnosynen, detaljströsslet och dialogerna. Men det finns potential, helt klart. Mer revidering och kill your darlings och det blir säkert bra deckare.

  • Feuerzeug

    Liselotte, då har vi precis samma uppfattning!

    Det är något bra där. Någonting för bra för att missa eller mista. Men ändå är det en del redigering kvar innan den går ner utan knussel från min sida. Förmodligen krävs det inte mer än vad som kan hända mellan en debut och andra boken. Jag väntar faktiskt spänt på mitt exemplar av Nirvanaprojektet.

  • bokoholist

    Jag tyckte att Nirvanaprojektet på vissa vis var (ännu) segare och klyschigare än ”Vredens tid”. Ändå så hade den OCKSÅ ”något” på något vänster… mja. Svårt. Det blir kul att se vad du tycker!

    • Feuerzeug

      Jag väntar på boken från förlaget faktiskt. Hoppas framför allt på språklig bättring. De klicheartade bitarna kan jag nog leva med. Men ändå är det lite trist att höra att även andra boken lämnar en del att önska….

  • bokoholist

    Korr-läsning är inte Massolits starka sida :-/

  • Cissi

    Jag kan hålla med om det du skriver. Sen efter att ha läst kommentarerna här ovan får jag en oroväckande vision av att bok två bara är en transportsträcka till bok tre. Men jag hoppas att jag har fel.

  • Feuerzeug

    Cissi, mjo. Typiskt tvåan av tre att vara sådan. Hoppas inte, jag med. =/

  • Fru E:s böcker

    Och jag märkte ingenting av detta när jag läste Vredens tid! Jag gillade den jättemycket, framförallt för att jag tyckte att det var så spännande med idén om drogen som gör det möjligt att få andra att döda. Däremot tyckte jag inte särskilt mycket om Nirvanaprojektet. Precis som du skriver så såg jag den mest som en transportsträcka till den sista avslutande delen (som bör komma snart, har jag för mig).

  • Feuerzeug

    Fru E, fantastiskt att man kan tycka så olika. Men jag förstår det faktiskt, vad gäller Vredens tid, eftersom grundtanken var så bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: